Diktanalys av Gustaf Frödings Vinternatt.

Authors Avatar
Diktanalys av Gustaf Frödings Vinternatt

I Gustaf Frödings naturdikt Vinternatt från diktsamlingen Gitarr och dragharmonika (1891) målar författaren upp en uttrycksfull bild av en kall vinternatt och denna skildring innefattar ett livligt visuellt plan som står i kontrast till en bild av tystnad och en total avsaknad av ljud . Dikten består av fem sexradiga strofer som även innefattar rimflätan "aabccb".

Diktens första strof inleds med meningen "låt oss sakta, låt oss dock betrakta skogens vita slott" som används för att bygga upp stämningen i dikten. Det vaggande "o" och "å-ljudet" som ses i orden "låt", "dock" och "slott" är ett sätt för författaren att expressivt måla upp en bild av den sovande naturen som avstannat då vintern med sin köld råder och ligger som ett täcke över naturen. Den vaggande och fallande rytmen stärks även i den anaforiska upprepningen av "låt oss" som innefattar både "o" och "å-ljud" vilket tillsammans med det övergripande rimmönstret "aabccb" skapar en känsla av sömn och lugn. Den visuellt talande bilden av vintern och snön blir påtaglig då Fröding skildrar snön som "skogens vita slott" eller "golvens marmorstenar" där orden "vita" och "marmorstenar" frambringar en förnimmelse av renhet. Då författaren metaforiskt beskriver snön som ett vitt "slott" ges även intycket av att skogen eller naturen tillförs egenskaper av storhet och mäktighet. Renheten och den snötäckta naturens storhet förstärks även då Fröding skriver "vita valv av grenar, som till himlen nått" där den vita färgen stärker naturens renhet tillsammans med allitterattionen av "v-ljud" i "vita valv". Naturens storslagna och imposanta drag stärks även då författaren kontrasterar det minsta mot det största i naturen där de små "grenarna" ställs emot den stora och vida "himlen". Överlag förmedlar denna första strof även en förhållandevis positiv bild av vintern och kölden.
Join now!


I kontrast mot den visuella bild av vintern som framställs i diktens första strof finner vi en bild av vintern som präglas av ljudets frånvaro i den andra strofen. Strofen inleds med meningen "Ej ett snöstoft röres, under valven höres ingen vinds musik" och återigen är det tydligt hur Fröding väljer att gå från att skildra det minsta i naturen till det största för att således frambringa ett helhetsintryck av vinternatten. Författaren inleder sin redogörelse av stillheten, lugnet och tystnaden i ögonblicket med att skildra det minsta och hur "ej ett snöstoft rördes" och tystnaden blir som mest ...

This is a preview of the whole essay