Det framgår flera gånger att Dvärgen ser livet som meningslöst. Han ser människor som enfaldiga för deras oförmåga att se det poänglösa med deras strävan och hur den mänskliga kulturen är byggd på meningslöshet. Det förefaller honom likgiltigt med andras liv, död och lidande och med sin avsaknad av empati kan han medvetet använda andra människors olycka till sin egen fördel.
Dvärgen känner en stark vämjelse inför allt som har med människokroppen att göra, allt som annars tycks fullkomligt naturligt. Att se människor äta får det att vända sig i magen på honom, vadhelst som har med sexualitet att göra finner han motbjudande och gör honom upprörd. Han har svårt med beröring, vilken form det än är i och finner det mycket obehagligt när någon rör vid honom. Med tanke på att anledningen att han lämnats bort av sin egen mor för endast en smärre pengasumma var just att hans kropps utseende skiljde sig från andras, är det inte konstigt att känner ett obehag av att någon kommer i nära kontakt med den. Han har samtidigt en stark bild av hur ett ideal ska se ut, ett ideal han inte delar några som helst särdrag med.
Under hela sitt liv har Dvärgen varit någon annans redskap och aldrig tilldelats någon form av hängivenhet eller riktig sympati. Alla former av känslor andra skulle anse som positiva, som de av hängivenhet, förknippar han med svaghet och betraktar dem med förakt. Svaghet i allmänhet framkallar förakt hos honom, varesig den är fysisk eller psykisk. I själva verket är han känslig på många punkter vilket gör att hans humör går upp och ner. Samtidigt vill han alltid ha full kontroll över sina känslor och det är just hans känslor och agerande som står i fokus genom hela berättelsen.
Ett starkt drag är att Dvärgen alltid håller en viss distans till sina medmänniskor, även om han säger sig själv vara den som vet mest om dem släpper han ingen nära inpå. Vanligen beskrivs romanens bikaraktärer med en föraktfull och negativ ton. Dvärgen ser alla med samma kalla och cyniska ögon, granskar och bedömer dem utifrån det. Flera karaktärers personliga namn i Lagerkvists roman omnämns endast ett fåtal gånger. Dvärgens eget namn, Piccolini, nämns bara diskret en gång genom hela berättelsen. Även fursten och furstinnans egentliga namn nämns även de sällan och ges där med mer en personlighet.
Ett undantag är att Dvägen hyser stor respekt för fursten, mycket på grund av hur mycket han beundrar honom. Han ser sig som furstens dvärg vilket inger en känsla av identitet och tillhörighet, något Dvärgen kan tänkas ha förlorat då han blev bortlämnad. Hos fursten känner han sig behövd och han anser sin plats hos honom som mycket viktig.
Inför furstinnan känner han däremot ett starkt hat och önskar henne ofta omänskligt lidande. De uppgifter hon ger honom består i att smuggla brev till hennes älskare och emellanåt tycka till om vilka smycken hon ska bära. Han är den ende som vet hur falsk hon är, hur hon förskönar sig själv under bikten och hur lösaktig hon är annars. Men även om han påstår att han hatar henne är han alltid lojal och har inte en tanke på att svika henne. Han blir mycket upprörd då furstinnans främste älskare, don Riccardo, tar henne om brösten och man kan då fråga sig om det finns andra känslor han hyser för henne som han bara inte lärt sig att identifiera eller helt enkelt vägrar att känna sig vid.
Dvärgen kan också ses som en personifiering av allt det hat och all den ondska människan bär inom sig. Ondska är det han förstår sig på och under hela sitt liv livnärt sig av. Han påstår att den skräck han tycks framkalla hos människor egentligen kommer innifrån dem själva. Det är mänskligheten som format honom och gett honom en ond natur och samma vanskapta varelse finns någonstans i oss alla. Det är han som får utföra de onda handlingar fursten inte klarar av, förgifta furstens fiender, och det är han som får ta konsekvenserna, som furstens onda sida.
Som ett verktyg för människans ondska vet Dvärgen att den fängelsehåla han satts i inte kommer förbli hans hem för alltid. Fursten behöver sin dvärg och människan kan aldrig bli kvitt sin ondska även om den får sitta fastkedjad ett tag till någon släpper lös den.
