Frn ide till frdig produkt
Från ide till färdig produkt Från idé till färdig produktEn dyster novemberkväll satt jag i min lägenhet och funderade… Jag hade precis gått ut gymnasiet men ville inte fortsätta att plugga på en gång. Jag kände för att göra något nytt, något spännande, och då kom jag på det, jag skulle skapa ett eget företag. Allt pluggande om samhällsekonomi och företagsekonomi borde man ju kunna använda till någonting i alla fall. Men vad skulle mitt företag göra? Jag kunde inte mycket om datorer och Internet, så det var uteslutet, utan kunskap kan man ju inte skapa något. Design, som mode och inredning, kunde jag ju inte heller mycket om. Men eftersom min pappa var kock så visste jag mycket om mat och matlagning. Men vad kunde kockar behöva som de inte redan hade? Pappa klagade aldrig på att han saknade något när han lagade mat. Fast han klagade faktiskt över att det fanns så få miljövänliga lådor att lägga den överblivna maten i. Humm, var det något? Förvaringslådor var det faktiskt svårt att hitta. Men frågan var om man då skulle utveckla lådan från en vanlig förvarings låda till en låda som man skulle kunna använda till mer. Man skulle tex. kanske kunna ta med sig maten? En matlåda? Många idéer väcktes i huvudet under den kvällen. Men självklart tog det fler kvällar och helger för att få fram den slutliga skissen på min matlåda. Utifrån skissen jag gjort gjordes en prototyp, som efter ändringar fram och tillbaka godkändes för produktion. Jag gick till patent och registreringsverket för att se om den här typen av låda var patenterad av någon annan, men jag hade tur, det var den inte. De affärsinnehavare jag pratade med blev alla intresserade, så jag visste att det fanns en efterfrågan. Utan
efterfrågan kan man ju inte sälja något så detta var en viktig faktor. Nu hade jag en prototyp och ett patent men jag behövde någon som kunde ge mig ett lån så att jag kunde finansiera produktionen av min matlåda. Jag gick till banken för att försöka få ett lån. Bankmannen jag pratade med tyckte min idé lät spännande och han lovade att ringa upp när han pratat med ledningen. Efter cirka en vecka ringde han upp mig och meddelade att jag fått lånet på 1 050 000 kronor beviljat, räntan var 7% och jag skulle betala av skulden på ...
This is a preview of the whole essay
efterfrågan kan man ju inte sälja något så detta var en viktig faktor. Nu hade jag en prototyp och ett patent men jag behövde någon som kunde ge mig ett lån så att jag kunde finansiera produktionen av min matlåda. Jag gick till banken för att försöka få ett lån. Bankmannen jag pratade med tyckte min idé lät spännande och han lovade att ringa upp när han pratat med ledningen. Efter cirka en vecka ringde han upp mig och meddelade att jag fått lånet på 1 050 000 kronor beviljat, räntan var 7% och jag skulle betala av skulden på 10 år. Jag var överlycklig. Det som behövdes nu var lokaler, arbetare och maskiner för att kunna förverkliga min dröm. Jag tog också kontakt med skattemyndigheten för att registrera min firma. Men jag hade inte pengar till att köpa allt som behövdes för att tillverka matlådan, därför var jag också tvungen att ta ett lån. Ute i Alvik hittade jag en liten men trevlig källarlokal som nästan inte kostade någonting, den var perfekt. Av firman ”Peterssons och son” köpte jag maskinen jag behövde för att serietillverka lådan. Nu var det bara arbetarna som saknades…eller rättare sagt, arbetaren. Jag behövde bara en person som kunde maskinerna, pappersarbetet skulle jag göra själv, om det var något som jag inte kunde hade jag kontakter som gärna ville hjälpa till. Men hur får man tag på någon som vet hur maskiner fungerar? Jo, man går till arbetsför-medlingen och frågar om dom vet någon som söker jobb och som har kompetensen som behövs. Jag hade tur, en man, vid namn Karl, som varit arbetslös en längre tid blev mycket intresserad när jag förklarat min idé. Jag skulle också, av arbetsförmedlingen, få en mindre summa pengar om jag anställde honom, då han hade svårt att få jobb eftersom han hade vart utan jobb en längre tid och var lite över 40 år. Jag trodde att lönen skulle bli en stor utgiftspost, men där misstog jag mig, Karl krävde ingen hög lön, han var bara glad över att få ett arbete. Vi fattade tycke för varandra, och jag bestämde mig för att anställa honom. Nu trodde jag allt var klart för att börja producera men det visade sig att jag hade fel, jag hade ju glömt att försäkra företaget och den anställda. Försäkringsbolaget hjälpte mig att försäkra maskinen och lokalen. Jag betalade också in arbetsgivaravgift, vilket gör att den anställde på min firma fick rätt till sjukförsäkring och pension.Men hur många matlådor skulle jag göra? Jag ville ju inte göra för många, och helst inte för få heller. Jag blev tvungen att göra uppe en affärsplan. Det var svårare än jag trodde eftersom jag var tvungen att fundera ut vilka som kunde tänkas köpa varan, för hur skulle man annars veta hur många matlådor man skulle producera? Vilka köper en matlåda? Jo, de som vill spara pengar på att inte äta ute. De som tar med sig resterna till jobbet dagen efter. Och vilka är de som snålar? Jo, de som har ont om pengar, vilket oftast är barnfamiljer och studenter, ibland också pensionärer. Men är det alla, nej jag kom fram till att folk som ofta är ute i naturen gärna vill ta med sig mat, friluftsmänniskor. När man är ute och åker långfärdsskidor kan det ju vara gott med varm mat när man blir hungrig och man vill inte leta upp en korvkiosk utan då vill man äta medtagen mat, troligtvis. Då blev nästa fråga, hur många friluftsmänniskor, studenter, fattiga pensionärer och barnfamiljer finns det i Sverige som vill köpa en matlåda? Jag kom fram till att det finns ca 500 000 personer som skulle kunna intressera sig för produkten, varav kanske 20% skulle köpa den, det är 100 000 personer. men hur lång tid skulle det ta att sälja dessa lådor? Ett år kanske, nej det är alldeles för lite, tio år, nej det är för mycket, fem år? Ja, det är nog rimligt, det är 20 00 stycken lådor per år. Hyran för min lokal var 5000 kronor per månad, vilket blir 60 000 kronor per år. Realkapitalet betalade jag av per månad, 4000 kr, det vill säga 48 000 kronor på ett år. El 2000 kronor per år. Materialet beräknade jag till 100 000 kronor per år. Min lön, inklusive sociala avgifter, 300 000 kronor per år.Karls lön, inklusive sociala avgifter, 250 000 kronor per år.Amortering 105 000 kronor.Ränta 6% per år.Marknadsföring 225 000 kronor per år.Vinst 200 000 kronor per årRäntan på mitt lån är 6%, men ju mer jag betalar av ju mindre behöver jag betala i ränta till banken. Så första året blir räntan 63 000 kr, men andra året blir den ”bara” 59 220 kronor och året därpå 55 667 kronor osv. De två första åren fick jag ett bidrag på 125 000 kronor av arbetsförmedlingen, vilket var halva Karls lön. Sen fick jag betala hela hans lön men då hade jag ju inte lika mycket att betala av på mitt lån. Inkomster per år Matlådan 59:-/st. 20 000 exemplar 1 180 000 Bidrag 125 000=1 305 000Utgifter per år Hyra 60 000El 2 000 Matrial 100 000Löner 550 000Marknadsföring 225 000Ränta 6% 63 000Amortering 105 000Vinst 200 000=1 305 000(Som du ser så skrev jag inte upp mitt lån på inkomster eftersom lån tillhör en annan ”grupp” som kallas investeringsbudget. Den betalar man av på tio år.)Nu var det bara marknadsföringen kvar. Det finns olika slags sätta att göra reklam på tex. via internet, tidningar, tv, radio etc. Men olika sätt kostar olika mycket, att göra reklam i tv kan kosta flera hundratusen och det hade jag ju inte råd med därför valde jag de billigare alternativen, dvs. via radio, internet och tidningar. Olika slags personer lyssnar på olika slags radiostationer, tonåringar lyssnar ofta på NRJ och Power hit radio medan pensionärer lyssnar på P1. Min målgrupp var barnfamiljer, pensionärer och friluftmänniskor mestadels. Därför bestämde jag mig för att marknadsföra min matlåda i P1, Radio Stockholm och Mix Megapol, de är vanliga ”familjeradiostationer”. Jag hade en liten signaturmelodi som snabbt ”fastnade” i hjärnan så att alla skulle känna igen min produkt med en melodi.Jag valde att annonsera i DN och Svenska Dagbladet eftersom de är de vanligaste dagstidningarna. Och troligen därför de tidningar som flest personer från ”min målgrupp” läste. Jag gjorde inga stora annonser för ju större de är desto dyrare blir det men de stod ändå där så folk läste annonserna. På internet annonserade jag billigt på olika sidor som bland annat hemma.net som är Icas hemsida och passagen.com. Båda sidorna är vanliga startsidor vilket gör att många människor lästa mina annonser och vissa blev också intresserade.Nu var lådorna färdiga. Jag tog kontakt med de affärsinnehavare jag tidigare pratat med. Nu fanns mina matlådor i olika livsmedelsaffärer runt om i landet. Och de sålde bra, som jag planerat. Det är där jag är idag. Inne på mitt fjärde år och matlådorna säljer fortfarande bra. Emellanåt förflyttar jag min försäljning, så att folk som tidigare inte hört talas om dem och inte kunnat köpa dem får chansen. Man behöver efter ett tag nya kunder. De som redan har en matlåda vill ju inte ha en till.Nu är det inte mycket jag behöver göra längre, mer pappersjobb än praktiskt jobb. Grovjobbet är klart. Jag började med att göra en affärsidé, sen en affärsplan, efter det en marknadsplan och sist en budget. Allt ledde till firman som jag driver nu. Jag råder alla att göra det de vill, precis som jag, förverkliga sina drömmar.
