Ideologi och ideologiska statsapparater. Promemoria av Althussers ess Ideologi och ideologiska statsapparater

måste givetvis nya barn födas. Barn som sedermera skolas in det kapitalistiska skolsystemet och andra institutioner och instanser. Här får de differentierade kvalifikationer som möjliggör och säkrar den största delen av reproduktionen av arbetskraften. Det som precis sagts ligger alltså utanför företagen. Inom företagen säkras reproduktionen av arbetskraften huvudsakligen genom den för arbetarna så oundgängliga – lönen. Lönen är det som i stort sett möjliggör själva livet för en arbetare. Den säkrar bostad, kläder, föda – helt enkelt gör att denne kan stiga upp dag efter dag och vara redo att arbeta.Vidare in i essän kommer nu författaren in på frågan – vad är ett samhälle? En fråga som måste besvaras, eller i alla fall utvecklas för att man ska kunna få en förståelse för hur alltsammans hänger ihop.Författaren börjar med att beskriva den klassiskt marxistiska samhällsteorin om bas och överbyggnad och hur dessa två alltid fungerar i relation till varandra – det som sker i basen påverkar överbyggnaden och tvärtom. Althusser anser sedan att den marxistiska samhälls- och statsteorin är allt för deskriptiv och vill därför utveckla, precisera denna. Författaren säger att man måste skilja mellan å ena sidan statsmakten och å andra sidan statsapparaterna (vilket man även gör i marxistisk statsteori). Statsmakten kan man säga är – föremålet för den politiska klasskampen. Jag kan ta de högst aktuella händelserna i Egypten som ett exempel. Där störtades diktatorn Moubarak och därmed också statsmakten. Medan statsapparaten (häri ligger, som jag förstått det, till största del,  Althussers utveckling av den marxistiska statsteorin) består av två helheter som verkar tillsammans, den repressiva samt den ideologiska statsapparaten. Till statsapparaten räknas bland annat familjen, skolan, kyrkan, rättsväsendet, de politiska partierna, massmedia och kulturen. Lite förenklat är åtskillnaden mellan dessa två; den repressiva fungerar främst genom våld och den ideologiska statsapparaten fungerar genom just ideologi. Och det är utövandet av statsmakt genom dessa statsapparater som säkrar reproduktionen av produktionsförhållandena – ”Alla ideologiska statsapparater, vilka de än är, strävar mot samma resultat: reproduktion av produktionsförhållandena dvs av de kapitalistiska utsugningsförhållandena” (Althusser 1970 s 128). Alltså; den härskande klassen har sin ideologi som den vill reproducera för att kvarhålla ställningen som samhällets överhet. Därför fungerar de ideologiska statsapparaterna under skydd av den repressiva för att kunna reproducera sin ideologi. Marx sa att Ideologi är det system av idéer, föreställningar som behärskar en människas eller en samhällsgrupps tänkande. Nu har jag kommit in på det mest centrala i texten och det som jag tänker uppehålla mig vid, ideologi och vad essän i stort handlar – ideologikritik. Vad Althusser gör är att han avgränsar, skapar olika begrepp och gör ideologin till ett distinkt fenomen. Så att man på något sätt kan ha en vetenskaplig diskussion om vad ideologin är och vad den gör.Althusser har en tes om att ideologin är en avbildning av det imaginära förhållandet mellan individer och deras reella existensbetingelser. Jag tolkar Althusser som följande, ursäkta min franska, att människor genom tiden har blivit så pass hjärntvättade av statsapparaterna. På 1800-talet var det först och främst genom kyrkan som den ideologiska påverkan bidrog till människornas underkastelse och nu under 1900 och 2000-talet har den påverkansapparatens roll ersatts av skolan. Människor kan inte längreverka utom ideologin, denna skapar förhållandena för våra existensvillkor. Som jag förstår det är det alltså ideologin som på något sätt skapar själva ideologin som vi människor lever efter. Att den fungerar maskerande i sig själv. Vad vi människor än tar oss för och gör, om det så väl är inom religionens, skolans eller idrottens ramar, det spelar ingen roll - ideologin interpellerar alltid individen och talar om vad hon ska göra. Och på det viset konstituerar henne som subjekt – någon som följer samhällets normer av egen kraft. Detta gör att människan inte kan leva utan ideologin – människan blir till naturen en ideologisk varelse. Okej, människan är ett ideologiskt djur och kan inte leva utan ideologin. Om nu så är fallet, vet jag inte riktigt om jag till fullo håller med om. Jag tycker att tonen i Althussers text, när han talar om allt som reproducerar själva ideologin, känns lite onyanserad, väl negativ och väldigt marxistisk. Den manar implicit – upp till kamp! Den återkommande tanken som slår mig är – ingen människa är fri. Alla är vi bara ideologiska varelser, indoktrinerade, stöpta och formade i och av ideologin. En annan tanke som dyker upp – vad är egentligen Althussers grundsyfte med texten? Som jag skrev tidigare, det känns som att det finns ett underliggande budskap som manar upp till kamp. Vi borde alltså rasera allt vad ideologi är, störta staten, störta statsmakten, störta statsapparaterna! Okej, men vad skulle hända efter att det är gjort? Ska vi då ersätta statsmakten eller statsapparaten med något nytt? Det kommer i bästa fall och på sin spets leda till att vi får en ny slags ideologi. Men vad säger att den i så fall skulle vara bättre? Är det så dåligt som det fungerar just nu? Eller eftersträvar han någon form av anarki eller kanske snarare någon slags utopi där alla människor är fria själar och allt är frid och fröjd? Ja, det är väl just vad det är i så fall, en utopi. Jag tror verkligen att en människa behöver någon form av struktur och styrning. Jag är också medveten om att Althusser kanske skulle säga att vi behöver struktur endast för att ideologin har format oss att känna och tänka på det viset. Om han nu skulle använda sig av det som argument, ja, då har jag kanske inte mycket att komma med. För mig känns det bara bisarrt att skylla allt på ideologi, det blir som en slags ”slippery sloap”. Men vem är jag att säga vad som är rätt och fel? Alla de tankar vi tänker och alla de handlingar vi utför är väl ändå bara ideologins på något sätt förlängda arm? Är vi inte alla bara själsliga fångar i ett imaginärt fängelse? Dessa tankar för mig direkt in på en annan fransk filosof och poststrukturalists samhällsteorier och idéer – Michel Foucault. Och då i synnerhet hans civilisationskritiska verk Övervakning och straff (Foucault 1975). I den boken talar han om hur straffen inom kriminalvården har kommit att förändras med tiden – straffens utveckling. Han talar om hur man gått från de till synes väldigt ohumana och primitiva spö- och tortyrstraffen till en mer slags själslig disciplinering – alla lagar och förordningar. Som jag  tolkar Foucault, anser han att den utveckling som skett fortfarande inte är mer human. Istället menar han att det snarare är en utveckling som hämmar människan och hennes kreativa tänkande. Vi blir inrutade i system och tillslut bara en produkt av samhället – en själslig disciplinering som bara är ett nytt sätt att styra människan.Med Foucault's tankar om samhället är det väldigt lätt att dra paralleller till Althusser's essä. Och min återkommande tanke består – ingen människa är fri.Ett synsätt som jag tycker känns ytterst deprimerande. Det mesta skulle jag vilja påstå handlar egentligen om känslor. Känner man sig fri, ja, då är man fri. Sen om det är någon filosof som hävdar att personer som känner sig fria egentligen inte är det, de vet bara inte om det. Då är det väl ändå lite struntsamma? Men vad får då jag egentligen ut av den här texten? Jag kan inte med någon som helst säkerhet säga vad Althusser hade för grundsyfta när han skrev essän i fråga. Men för mig har den i alla fall en stor inverkan till eftertänksamhet. Jag börjar verkligen kritiskt tänka till, vilket självfallet är otroligt fundamentalt för att vara en medveten människa och för att förstå den värld vi lever i (kanske var det just det som var författarens syfte?). Även om jag kanske inte kan skriva under på alla författarens teser och teorier. För vem är egentligen Althusser att säga ”så här funkar det”? Han är ju ändå bara en produkt av samhället..LitteraturlistaAlthusser, Louis, Ideologi och ideologiska statsapparater, 1970Foucault, Michel, Övervakning och straff: fängelsets födelse, Arkiv, Lund, 1987   Strategisk kommunikation:Olov Nordin