En Tid av Förändring
Profitörerna står för Napolanas bästa; Napalonas bästa är i ett nytt Napalona. Om du röstar på oss ska vi läka de variga sår som Robin Sparre har lämnat efter sig. Vi kommer sänka skatterna för småföretag och på så sätt stimulera den industriella tillväxten. Färre ineffektiva och korrupta sociala byråkrater kommer lämna mer pengar kvar i plånboken för fortsatta investeringar. Vi lovar att sänka antalet hemlösa till tvåhundra tusen människor inom nästa mandatperiod med hjälp av stimulation till ökad arbetsbesättning och minskade bostadspriser. Profitörerna står för den nöjda och välmående medborgaren. Genom våra ekonomiska reformer kommer välfärden öka markant och den genomsnittliga livslängden fördubblas. De som förtjänar pengar kommer inom kommande mandatperiod få alla sina drömmar uppfyllda. Rösta på Profitörernas statsministerkandidat Alexander Mirot och på en stabil framtid. Det är tid av förändring, rösta för Nya Napalona.
Utdrag ur Profitörernas partiprogram inför valet år 124
George var än en gång på väg till valurnan i folkets hus för att rösta på Profitörerna. Han hade aldrig övervägt att rösta på det andra blocket, alla hans vänner röstade ju på profitörerna så varför skulle inte han? Då han klev ur bilen för att bestiga trapporna upp till vallokalen kunde han inte undgå att se sin gamla vän Arthur. Trots detta ignorerade han honom, så att han först inte upptäckte att det var ännu en man som gick bakom Arthur. De båda männen steg fram och hälsade.
”George! Vad kul att se dig igen. Jag har inte sett till dig nere vid puben på ett tag.” Arthur var trots sin kultiverade Napolanska ursprungligen från Nickolausgrad. Han hade precis lyckats fly när den galna generalsekreteraren Staffo fick för sig att atombomba sitt eget land.
”Det är trevligt och träffa dig också, vem är din vän då?” De båda männen var klädda i liknande gråa rockar och skulle lika gärna ha varit uteliggare som högt uppsatta industriella chefer. Den senaste lågkonjunkturen hade drabbat även dem hårt.
”Åh, det här är Aldous, en gammal vän till mig.” Mannen till höger om Arthur nickade instämmande.
”Vilka ska ni rösta på då? Själv har jag fastnat lite för Alexander Mirots senaste kampanj, ni vet den med de flygande mullvadarna.” han såg precis en plansch med en flygande mullvad skymta förbi. Det fanns dock inga planschar från Nallarna, de hade ju redan statsministerposten. ”Jag vill verkligen se deras löfta att smula sönder Nallarnas förbud av paraplyer. De säger att det var för att motverka paraplyindustrins ökande inflytande över politiken men jag vet inte riktigt, jag saknar mitt gamla paraply.”
”Jag tycker han Ludvig Solstedt verkar rätt bra.” Aldous verkade inte medveten av att en mystisk utländsk man hade jagat ifatt Solstedt när han handlat och knivskurit honom till döds tre dagar före valet. Både Arthur och George valde att inte berätta det för Aldous utan låta honom sväva i ovisshet ända fram till valbåsen.
”Vi ses väl igen, om inte annat är det ju val igen om fyra år. Ciao.” Arthur och Aldous hade hunnit lämna kvar George på trappen innan han förstått vad som hände.
George lade sin röst på Profitörerna som vanligt men när han lämnade valbåset såg han plötsligt mannen med den uppknäppta skjortan och khakishortsen gå in i ett bås tvärs över lokalen.
”Vänta, du glömde din bok på restaurangen.” George rusade tvärs över lokalen men när han kom runt hörnet på valbåset såg han att det inte var någon där. Båset var helt tomt förrutom en röstsedel som låg på bordet. Det var en blankröst.
På röstsedeln var ett litet meddelande antecknat. Vi har nått slutet av politisk utveckling. Demokrati innebär historiens slut. All makt tillfaller folket men de vet inte hur de ska ta till vara på den. Meddelandet var undertecknat F. Tarrida.
”Vad är detta! vi har det bästa statsskicket. Vi vill inte ha någon förändring.”
”Ursäkta kan jag hjälpa dig med något.” en kort men excentrisk valfunktionär steg fram från bakom valbåset.
”Nej tack, ursäkta... Jag trodde det var någon här.” George plockade snabbt upp valsedeln och lämnade lokalen.
Nya Napalona
Efter Alexander Mirots valseger som också vanns med den största marginalen i Napalonas historia; 87% mot 6%, skapade han ett flertal lagar som direkt skulle avskaffa våra fina samhällsinstitutioner. Hans vision var att han skulle kunna skapa ett nytt Napalona. Han påstod att arbetslösheten skulle minska drastiskt, trots han fina löften har ytterligare femtiotusen medborgare noterats som arbetslösa de senaste två åren. De sänkta skatter som de senaste åren härjat i Napalona har aldrig varit fördelaktiga för medborgarna. Hyperinflationen som brutit ut i stället för välfärden har ödelagt ytterligare hundratusentals medborgares liv då de skapat kraftigt höjda bostadspriser. Vi ska besegra hyperinflationen genom att trycka mer pengar och dela ut dem rättvist bland hela Napalonas befolkning. Rösta på Nallarna och det nya Napalona, återinförskaffa sociala skyddsnät och ge arbetarklassen en chans att komma på fötter med nytryckta sedlar. Nallarnas kandidat Nils Bernstein kan rädda oss. Vi lovar en stabiliserad valuta och fler bostäder till överkomliga priser. För Napalona i den nya tiden.
Utdrag ur Oppositionspressen Idet år 125
artikel av Gudrun Scholts
George satt och slummrade vid köksfönstret; han hade precis läst månadens hyra. Efter det att han blivit uppsagd från sitt arbete på byggvaruhuset hade han inte haft möjlighet att betala en enda månadshyra, han skulle bli utslängd nästa månad.
Dagstidningen Idet hade åter angripit Profitörernas felande sätt att styra Napalona. ”Statsminister Alexander Mirot förolämpade idag den enda överlevande från Nickolausgrad genom att kalla hans mor för kossa.”
Han tog även upp ett exemplar av Zigenarnas och Investerarnas Gods (ZIG). Statsministerns felsteg nämndes inte ens.
Då ringde dörrklockan. George tänkte direkt att det var hyresvärden som kom för att slänga ut honom. Därför tittade han ner i bordet utan att göra en rörelse mot dörren. Klockan ringde igen.
”Ja, ja, jag kommer väl då.” han reste sig upp för att öppna dörren men när han kom fram var det inte hyresvärden som stod utanför utan mannen i khakishorts.
”Vad gör du här! Vem är du?” George var plötligt klarvaken.
”Du kan kalla mig Tarrida, följ med mig på en prommenad.” han bar återigen den där känslokalla masken.
”Vänta jag ska bara ta på mig min jacka... vad vill du mig?”
”Jag har inget intresse av dig eller dina ägodelar.” mystiskt nog verkade mannen uppriktig när han sade detta så George lämnade jackan på sin krok.
George och Tarrida vilken ännu inte hade avslöjat sitt förnamn gick ner för trapporna i hyreshuset som George bodde i. När de kom längst ner mötte de den åttioåriga tant Lisa Jansson som var hyresvärd för huset. Hon log mot George när de passerade henne.
De gick under tystnad till de kom fram till floden, där vände sig Tarrida mot George.
”Jag har iaktagit dig en tid nu och sett att du är beredd för vad jag har att säga. Din situation är hopplös; du tillhör den grupp människor som lidit mest under Profitörernas senaste mandatperiod.” Tarrida vände sig åter ut mot floden som fortfarande var täckt av ett tunt lager is trots att det var en bit in i April. ”Björnarna kommer vakna snart.”
”Jag har inte lidit av Profitörernas mandatperiod! De har tagit oss upp ur förtvivlan och gett oss något att tro på.” George svarade på det första påståendet då det andra tycktes för kryptiskt.
”Det var Profitörernas nedskärningar inom den offentliga sektorn som gjorde att färre offentliga byggnader reparerades trots att de var fallfärdiga. Denna minskning av arbeten inom byggbranschen gjorde dig därefter arbetslös. Profitörerna har förrådit dig.” Tarrida vände nu blicken in mot stadskärnan där uteliggare hade börjat dyka upp de senaste åren.
”Jag har nästan blivit anställd på nytt, sjukhuset överväger att använda mig som extrainkallad kirurg.” Den senaste avlastningen av sjukvårdssystemet hade gjort det möjligt för sjukhusen att anställa extrainkallade billiga kirurger utan medicinsk utbildning. Det hade blivit en ökning i antalet olyckor i samband med kirurgiska ingrepp men dessa främjade dock bara sjukvården då det kommer behövas fler ingrepp för att ställa allt till rätta. Sedermera mer pengar till sjukvården.
”Du skulle ändå inte få råd med hyran även om du fick jobbet. Se på den där mannen, du precis som alla andra i detta gudförgätna land kommer sluta som honom ifall den politiska situation inte förändras.” Tarrida pekade på en uteliggare som saknade två framtänder och låg på en smutsig skylt där det stod HJÄLP med svart tusch.
”Jag vill inte, Mirot kommer att rädda mig.”
”Ingen kan rädda dig förrutom du själv. Den starkaste var alltid kung... bland råttorna.” Tarrida såg äcklat på uteliggaren. George kände igen citatet från boken Tarrida hade glömt på restaurangen för så länge sedan.
”Mirot kommer att rädda mig.” George blev mindre och mindre säker på sig själv.
En joggare sprang förbi utan att visa det minsta att han såg de två männen utan jackor stå och stirra ner på den frusna floden. En av dem bar en uppknäppt skjorta och beiga shorts.
Tarrida visade som vanligt inte vilka känslor hans inre genomgick. ”Förväl, jag har berättat det jag kan berätta för dig. Du kommer att förstå förr eller senare.” Tarrida gjorde honnör och slängde sig sedan ner från bron de stod på.
Vinterns Slut
Polisen har ännu inte funnit kroppen efter det förmodade självmordet i Stockfallets region. Mannen som bevittnade händelsen påstår att han såg mannen hoppa från bron men polisen dementerar att utredningen förstärker vittnesmålet då den förmodade gärningsmannen inte finns i något register. Det enda som talar för att någon hade slängt sig ner från bron var ett hål i isen som lika väl skulle kunnat komma från en gatsten, dessutom saknades det en gatsten precis där hålet i isen var. Polisen bekräftar att fallet kommer att avskrivas inom en månad.
Notis från Vitt Hjärta [politiskt obunden dagstidning]
Två år senare hade nallarna vunnit valet med sin kandidat Nils Bernstein. Han genomförde ett flertal sociala reformer där de skyddsnät som tagits ner fyra år tidigare återinförskaffades och den offentliga sektorn fick utrymme att expandera. Nallarnas plan att bekämpa hyperinflaionen genom att trycka mer pengar hade varit ännu ett misslyckande då dessa pengar snabbt hamnade i privata sparkonton i partistyrelsen. Valet fyra år tidigare hade upprepats med ombytta roller då Nallarnas block fick 89% mot Profitörernas 5%. Vintern var slut och Nallarna kom ut ur sina iden.
Utdrag ur Napalonas Historia, sid 523
av Frank Singer [politiskt accepterad historiker]
George hade röstat på Nallarna detta val för att förbättra sin ekonomiska situation. När han kom hem den där hemska dagen hade han dock mötts i trappuppgången av Lisa Jansson och hennes två dottersöner Jim och Jack. De hade tagit ifrån honom hans nyckel innan de misshandlat honom. Ett par dagar senare fick han hämta sina saker under sitt gamla vardagsrumsfönster i en sönderslagen hög.
Efter Nallarnas vinst i valet...eller var det förlust hade det i alla fall uppenbarat sig en möjlighet till stöd från regeringen.
”Nästa medborgare tack!” Kvinnan med svart polotröja framför George ropade ut till nästa i kön medan hon fortfarande slevade upp gröt som växlade mellan att vara trist grå och svagt brun på hans tallrik.
Han hade aldrig ätit gröten ifall det funnits ens den minsta möjlighet att hitta något annat att äta men valet stod mellan gröten och att svälta.
”Och regeringen lägger sina pengar på sånt här.” Mannen framför George pekade på gröten. ”Och sånt avfall skapar underskott i budgeten. Jag tror vi aldrig kommer ur den här jädra lågkonjunkturen. Vi är fast här nere medans de som fortfarande har ett arbete att gå till kan leva i lyx.” Den här gången pekade mannen på en kostymnisse med slips som precis paserade.
”Felet ligger inte i ideologierna, eller de individer som bestämmer.” Mannen tycktes bära någon sorts utnött skjorta som delvis var invuxen i det vilda skägg som höll på att anlägga sig själv i hans ansikte. ”Det är strukturen på det samhälle vi lever i. Vår demokrati är baserad på representation men ingen är intresserad av att bli representerad.”
”Varför röstar vi över huvud taget då?” Mannen verkade bli mindre och mindre sammanhängande hela tiden.
”Det är det här som är finessen, vi röstar för att förbättra vår nuvarande situation. Vi bryr oss inte om hur, vi röstar fram annat folk som kan ta de besluten.” Mannens byxor var mycket smutsiga från en längre tid på gatan men man kunde ana en beige nyans under allt smutset precis som på Georges egna byxor.
”På så sätt är de personer vi röstar fram på intet sätt bättre än rena despoter. Vi vet inte hälften av vad som försigår i regeringsbyggnad, inte för att det finns en enda människa som skulle vara intresserad.” George börjat tröttna på mannen evinnerliga tjat.
”Du kan kalla mig Fernando. Och tillsammans ska vi kämpa mot dagens diktatorer.” Vansinnet lös i Fernandos ögon.
Demokratins Död
Det bästa statsskicket går inte att säkerställa objektivt. För att lösa detta problem använder man konsensus på liknande sätt som i ett juridiskt mål; man röstar. Representationen som blir resultatet kommer dock aldrig att spegla människorna som de är då de är blinda för sig själva. Dessutom existerar partierna man kan rösta på för att samla röster, de är beroende av rösterna och gör vad som helst för att få mer röster än de andra partierna. Oppositionen kommer alltid att flytta sig ideologiskt en hårsmån närmare de som vann valet. Sedermera kommer de att fungera som en ideologisk pendel, än är det ena blocket som är vid makten än är det det andra. Till slut kommer pendeln likt en fysisk pendel att sakta ner fram tills den står stilla vid jämviktsläget. Det innebär inte nödvändigtvis att landet förvandlas till en enpartistat men snarare att det bara finns en ideologi att rösta på. För att motverka sådana byråkratiska fällor som bildas efter ett ohejdat röstfiskeri bör ett samhälle välja att avstå från all form av överskotts politik.
Utdrag ur Kaotisk Demokrati av Ted Hansson, sid 93
George hörde att någon kom in från stormen utanför. Biblioteket var ett av Napalonas äldsta och innehöll hela Napalonas historia. Det fanns böcker från den tiden då Napalona hade varit en absolut monarki, böcker om revolutionen, politisk propaganda från alla val efter revolutionen och även den bok han precis läste ur, Ted Hanssons Kaotisk Demokrati. Självklart fanns även John Clovells Fångarnas Läger.
Kungariken uppstod i områden där vetenskapen inte var nog utvecklad för att ha möjlighet att förklara människornas omgivning. De var baserade på religion och medborgarnas rädsla för det oförklarade. Kungariken kommer inte uppstå i ett modernt samhälle, istället kommer mindre demokratiska kollektiv att utvecklas. Kollektiven kommer i vissa fall vara av en socialistisk karaktär men lika ofta av en kapitalistisk karaktär. Avvecklandet av byråkratin innebär en omstart av demokratin som möjliggör ett rättvisare och mer demokratiskt samhälle. Då makt samlas under en mindre mängd män sönderfaller grundvalarna som demokratin vilar på. Man kan dock aldrig avskaffa makt helt eftersom alla människan biologiskt inte är likvärdiga som många politiker påstår.
Utdrag ur Kaotisk Demokrati av Ted Hansson, sid 134
Mannen såg sig om efter någon, han var på väg ut igen när han fick syn på George där han satt i ett mörkt hörn med sin bok. Mannen stegade fram till George.
”Arthur, vad gör du här? Ska du inte rösta?”
”Jag var på väg till vallokalen men så slog det mig plötsligt att jag har röstat på Profitörerna vartannat år och på Nallarna resten men jag har aldrig fått ut något av endera parti. De har aldrig representerat de intressen jag har och har aldrig uppfyllt löftena de har lovat mig. Vad har jag att tjäna på att rösta?”
George var förbryllad över att någon som Arthur skulle presentera så okonventionella tankar för honom, den bristande partitillhörigheten förvånade dock honom inte eftersom han hade haft en liknande känsla. ”Jag förstår precis hur du känner.”
”Demokrati betyder inget för mig längre, den skulle lika gärna kunna vara död. Vi har korumperat något som folk dog för, ett ideal. Jag skulle inte vara mer olycklig ifall jag skulle leva i en diktatur.” Arthur sjönk ner i stolen bredvid George.
”Vissa saker kan aldrig förklaras med metafysik, men jag tror att människor lever för kampen att genomföra något, vad som helst. Vi kan till och med låte lite ondska nästla sig in i vårat paradis för att kunna ställa allt till rätta. Men vi lever i vårat paradis nu och kampen är sedan lång tid över.” Arthur reste sig plötsligt.
”Amigo, du vet allt. Jag ska kämpa.” Han släppte ifrån sig ett hysteriskt skratt. ”Hälsa Margaret från mig.” Efter sin mystiska kommentar stormade han åter ut i stormen.
”Arthur måste vara förvirrad så som han irrar runt och lämnar hälsningar till personer jag aldrig hört talas om. Haha.” Han vände sig åter mot boken, han kunde dock inte koncentrera sig längre. Arthur var verkligen hysteriskt lustig.
Istället plockade han upp en dagstidning. Idet rapporterade om de oundvikliga korruptionsskandaler som skakat Nallarnas partistyrelse. ZIG rapporterade istället om den sittande statsministern Leif Lowinskys senaste prostitutionsskandal. Lowinsky var en ung Profitör som snabbt hade stigit inom partiet de senaste fem åren. Opinionssiffrorna verkade nu vara lika, de båda blocken kunde sammanlagt skrapa ihop åtta procent vardera. Till och med reportrarna verkade ha förlorat intresset för vad de skrev.
De levande åt av de döda, och de levand-svaga blev mat för de levande starka tills det att alla överlevande var lika starka. Sedan slogs de med varandra...
